Svenska asiater - ett relationellt utforskande

𝐇𝐞𝐣 𝐯𝐚̈𝐧𝐧𝐞𝐧, Känner du igen dig i att röra dig mellan olika världar? Att ha olika språk, olika koder och inte alltid veta var du hör hemma? Att känna dig svensk men inte alltid bli så bemött? Jag har själv länge burit på en känsla av ensamhet. Det är något med att ständigt finna mig i vita rum. Att hela tiden läsa av koder och normer Att anpassa. Och ibland hålla andan utan att ens märka det. En känsla av att något i mig inte riktigt får plats. Att jag kan passa in, men bara om jag är på rätt sätt. Och samtidigt, skammen över att ibland ha känt motstånd av att associeras med andra som ser ut som jag. Minnet av att undvika andra asiater. Som om jag försökte fly från en del av mig själv. För när jag skämdes för dem, så skämdes jag också för den del av mig som är kines. Och hur kan jag vara hel utan att ta hem allt jag är? —— Jag växte upp utan många av de samtal jag hade behövt. Samtal som kunde ha gett ord åt det jag upplevde. Som kunde ha speglat mig. Som kunde ha sagt: “Du är inte fel.” I ett land som gärna ser sig som färgblint, blir det svårt att prata om det som faktiskt känns i kroppen. Om man inte ser färg ser man inte heller mig. Och då blir det ensamt. Jag tänker ofta på barnet som växer upp som enda asiat i en liten stad. Som måste möta blickar, skämt och frågor alldeles själv. Som kanske inte har någon att spegla sig i. —— Jag tänker, 𝐻𝑢𝑟 𝑛𝑎̊𝑟 𝑣𝑖 𝑣𝑎𝑟𝑎𝑛𝑑𝑟𝑎? 𝑉𝑎𝑑 𝑙𝑎̈𝑛𝑔𝑡𝑎𝑟 𝑣𝑖 𝑒𝑓𝑡𝑒𝑟? 𝑉𝑎𝑑 𝑑𝑒𝑙𝑎𝑟 𝑣𝑖 𝑜𝑐ℎ 𝑣𝑎𝑑 𝑠𝑘𝑖𝑙𝑗𝑒𝑟 𝑜𝑠𝑠 𝑎̊𝑡? Vi är en otroligt diversifierad grupp. Våra historier är olika. Men kanske finns det ändå något gemensamt: en kropp som lärt sig att anpassa, ett nervsystem som ibland är lite för spänt, en längtan efter värdighet. Efter att bara få vara. —— För mig blev det extra tydligt under pandemin. Jag minns hur jag plötsligt blev så medveten om min egen hud. Hur rädslan väcktes i kroppen. Och hur en instinkt växte fram, att söka upp andra asiater. 𝑀𝑒𝑛 𝑣𝑎𝑟 𝑎̈𝑟 𝑣𝑖? 𝑉𝑒𝑚 𝑎̈𝑟 𝑣𝑖? 𝑉𝑎𝑟 𝑓𝑖𝑛𝑛𝑠 𝑣𝑖? Det är en del av varför jag bjuder in till det här. —— Jag längtar efter samtal som jag själv saknade under min uppväxt. Efter rum där allt får finnas; stolthet, skam, motstånd, sorg, längtan. Rum där vi inte plattar till varandra, men där vi får spegla varandra. Där vi kan utforska vad det betyder att vara svensk asiat, eller kanske bara människa i en kropp som bär flera historier. Jag vill skapa ett rum där vi kan andas lite friare. Där vi kan lyssna på varandra. Där vi kan känna igen oss i något, eller upptäcka något nytt. Där vi får växa upp – även i vuxen ålder – med värdighet. ——— 𝐃𝐞𝐭 𝐡𝐚̈𝐫 𝐚̈𝐫 𝐞𝐧 𝐢𝐧𝐛𝐣𝐮𝐝𝐚𝐧 𝐭𝐢𝐥𝐥 𝐜𝐢𝐫𝐜𝐥𝐢𝐧𝐠 𝐟𝐨̈𝐫 𝐬𝐯𝐞𝐧𝐬𝐤𝐚 𝐚𝐬𝐢𝐚𝐭𝐞𝐫 - (𝑚𝑒𝑑 𝑏𝑎𝑘𝑔𝑟𝑢𝑛𝑑 𝑖 𝑜̈𝑠𝑡- 𝑒𝑙𝑙𝑒𝑟 𝑠𝑦𝑑𝑜𝑠𝑡𝑎𝑠𝑖𝑒𝑛) Ett rum för närvaro, lyssnande och ärliga möten. Inte för att hitta rätt svar, utan för att få vara med det som är levande i oss. Om du någon gång känt dig ensam i vita rum. Om du har längtat efter spegling. Om du bär frågor som inte fått plats. Då är du varmt välkommen. Du behöver inte ha rätt ord. Du behöver bara komma som du är. ——— 𝐕𝐢𝐥𝐤𝐚 𝐚̈𝐫 𝐯𝐢 𝐬𝐨𝐦 𝐛𝐣𝐮𝐝𝐞𝐫 𝐢𝐧? Jag heter Nanna Li och är masterstudent på Konstfack i visuell kommunikation. Det här samtalet är en del av en samtalsserie som avrundar mitt examensprojekt där jag har undersökt teman runt min egen upplevelse av att växa upp i Sverige. Jag kommer att ha med mig Magdalena Tran som håller regelbundna grupper och är certifierad ledare i Circling (också kallad Transformational Connection) – en relationell praktik. 𝐄𝐭𝐭 𝐫𝐮𝐦 𝐟𝐨̈𝐫 𝐨𝐬𝐬 Under vårutställningen på Konstfack (13-24 maj) skapar jag ett "rum" som består av verk och målningar från mitt projekt - det är där vi kommer att vara under detta utforskande. ——— 𝐃𝐚𝐠: Onsdag, 20/5 𝐓𝐢𝐝: 18:00-20:30 𝐏𝐥𝐚𝐭𝐬: Konstfack LM Ericssons Väg 14 Närmaste t-banan: Telefonplan Vi möts vid huvudingången kl. 17.50, sen går vi till spacet tillsammans. Dörrarna är öppna fram till kl 18.00, sen behöver man släppas in. Pg a utrymmet så har vi ett tak på 8 deltagare, men om det finns intresse så kan det bli fler tillfällen framöver.